Ungdomsåren i Åsele

UNGDOMSÅREN FRÅN NORRBOTTEN TILL VÄSTERBOTTEN FRÅN NEDERKALIX TILL ÅSELE 1938 TILL 1962

Jag föddes i Nederkalix 1938-09-15. Mitt namn blev Ernst-Ivar Johansson och jag kallas för Eje.

Min mammas namn Frida Gemina (Lindgren) Johansson kom från Sangis och var kallskänka i Kalix. Morfar har jag också träffat när vi under somrar var och hälsade på våra släktingar i Sangis, Nikala, Haparanda o Piteå. Morfar hade en bondgård, där var jag med att slå och räfsa och hässha hö och med häst köra in höet i speciella lador. Lärde mig att i Sangis o Nikkala där "mostrarna" Maja och Nanna  - egentligen mammas mostrar bodde, var det stor vänskap i byn och man hjälpte varann enormt mycket.

En av somrarna när vi var hos morfar gjorde han en räfsa speciellt till mig som jag var mycket mallig att ha, så att jag också kunde hjälpa till. Fick också sitta på hölassen tillsammans med byns och släktingarnas barn.

Sedan mamma Frida gick bort hade jag aldrig varit där uppe på besök, men nån gång på 90-talet flög Gun och jag upp, hyrde bil och hälsade på så många som då levde. Vi hade turen att mammas bröder och systrar där uppe fortfarande levde och två av dem låg på Haparanda lassarett alla blev jätteglada när vi träffade dom. Vi bodde i morfars ombyggda stuga som ena morbrorn reparerat -jättetrevligt. Några av bröderna bodde i Stockholm och Göteborg och en moster var gift i Köpenhamn. Henne och hennes man besökte vi också - kommer ihåg att dom bjöd på en wiskypinne och att dom hade en flaska uppe på en byrå och där stod två snappsglas, så dom tog var sin hut varje morgon.

 

Min pappas namn Erland Ivar Johansson kom från Piteå jobbade som kamrer på Handelsbanken i Kalix. 

Farmor har jag träffat, hon bodde i en liten våning i centrala Piteå. Farfar var borta när jag växte upp men farmor blev över 90 år och hon visades vara en mycket omtänksam och godhjärtad kvinna.

Jag har fortfarande kvar en skål där de målat området med deras hus och trappan ner till ån där de hade ett lusthus.










































Pappa hade en bror som hettet Folke. Hans familj bodde i utkanten av Piteå på Lövholmen mot Munksund. Min pappa var nästan aldrig med mamma och mig till Piteå. På nått sätt gillade han inte sin bror Folkes fru enligt mamma så var hon en "bitch", tydligen fruktansvärt avundsjuk på min mamma och pappa som verkade ha en bättre ekonomi, men mamma höll god ton till henne, när vi var uppe hos mammas släkt åkte vi alltid förbi och hälsade på farmor också och då passade vi också på att träffa Folkes familj. Farfar var nån slags träpatron, dom hade det väldigt gott ställt men om jag förstod rätt gick han i konkurs och dog???

Pappa berättade aldrig nått (jag var kanske inte så intresserad?) men jag har sett att dom hade brädgårdar, travhästar, och möblerna vi ärvt har vi i storarummet de var från början av 1900-talet.  När Gun och jag var uppe på slottet i Stockholm visade det sig att det var liknande möbler nuvarande drottning hade i sitt mottagningsrum, samma guldfärgade som vi nu ärvt. 


Mina föräldrar flyttade med mig till Åsele 1940, där pappa blev bankkamrer "bankjohan" kallad av kompisar.

Hans stora passion var att jobba, fiska och jaga. Förutom själva jobbet hjälpte  han folk med bouppteckning och liknande. Mina föräldrar fick massor av vänner i Åsele så dom flesta i Åsele visste vem bankjohan och Frida var.










Mamma var mycket aktiv i Lottorna och Rödakorset. Under och efter kriget var hon tolk i Åsele som fått ca 600 finnar till kommunen och mamma pratade också finska, vilket alla gjorde som kom från närheten av finska gränsen. Kommer ihåg att det var så spännande att vara bl a i Sangis hos moster (inte långt frånfiska gränsen) och i skogen där dom hade stora betongrör med dörrar i båda ändarna som var nån slags bombskydd. Det berättades massor av storrier från krigsåren. På mammas sida var det en släkting som skötte telefonkopplingarna och där fick jag vara med och plugga in till rätt person, men när det kom en som pratade finska fick min släkting ta över. Jag var också med och badade finnbastu i detta område. Det var en bonde som hade bra ställt som ordnade så att familjerna träffades och bastade och då fick vi små glin också vara med.


Mamma o Pappa hade en liten härlig sommarstuga i Algovik längs Ångermanälven (nära forsen). Den ärvde Gun o jag när mina föräldrar gått bort. Den sålde vi eftersom det var alldeles för långt att ha den när vi flyttat till Tyringe, Skåne. Den skulle ju målas, byta ut bräder mm varje sommar när man kom hem och jag ville att vi i första hand skulle träffa våra släktingar på Guns sida.


Pappa Erlands fritidsintresse var jakt och fiske och eftersom jag var ungdoms hemvärnsjägare och kunde hantera vapen så var jag med honom ut på harjakt ett antal gånger. Det var intressant och jag lärde mig nya saker som hur hunden arbetade för att få fram haren mm. Var också en gång med hans älgjaktgrupp och hade turen att skjuta två älgar med tre skott och dessutom smalfilma när vi åkte ut en tidig morgon i jättefint väder och efteråt när jaktlaget samlats det blev en film med härliga höstfärger.


Förutom idrotten var jag ofta med min pappa och fiskade i Åsele forsarna, lärde mig snabbt att ro i  forsarna runt Åsele, ro och lägga mig i lä bakom forsens stenar som vattnet forsade över där blev det "bakvatten" ström och på så sätt vila om det behövdes. Jag fick också upp en jättestor gammelgädda som vi tog i en ryssja, då nästan lika stor som jag var.




Morfar

När mina föräldrar gått bort gjorde vi om storarummet i Tyringe o flyttade dit arvegodset

Här ser man farfars o farmors område i Piteå.

Huvudbyggnaden finns kvar idag och ingår i lassaretts-området. Nere vid ån hade de sitt lusthus.

HÄR ÄR MORFAR & DELAR  AV MAMMAS SYSKON OCH BARNBARN

HÄR MAMMA FRIDA, MOSTER MAJA, OCH EN MOSTER TILL MAMMA OCH HENNES MAN FRÅ kÖPENHAMN

Moster Maja, mamma frida moster Nanna

Möblerna är arvegods från min pappas sida

Samling av de finnar som bodde i husen vid fotbollsplanen

Gun bodde hos Åhlins strax ovanför hörnet på fotot  övre torget

Handelsbanken där jag bodde

Isbanan 75 m

Grundskolan i Åsele

Realskolan

Gym- salen



Hemvärnsungdomen i Åsele








Jag tillhörde Åseles Hemvärnsungdom

Hemvärnschefens två söner och jag lärde oss alla vapen som fanns i Åseles hemvärn, dom hette Bert och Lennart Norberg. Vi tävlade med varann att plocka isär och sätta ihop alla vapen i mörkret, vi lärde oss att anfalla med skarp ammunition, skjuta prick från höften, var med och gjorde ritning på hur vägverkets hemvärnare (Driftvärnet) hade minerat på dagen så att våra hemvärnsgubbarna skulle kunna ta sig in i deras ställning på natten. Vi lärde oss att spränga med dynamit och stubintråd så bl a sprängde vi upp en bunkergrop ca 75 meter från hemvärnsgården en valborgsmässoafton när det small som värst i centrala Åsele. Detta var inte tillåtet men allt är numer preskriberat sedan länge. Dagen efter var vi och täckte gropen med träd som vi tidigare sågat ner och täckte över med blåbärsris, mossa och liknande. Bunkern blev en hemlig plats för oss. Vi var under denna tid mellan 11—14 år, men väldigt duktiga och hade stort säkerhetstänk.

 

Från bandyn på Ångermanälven till ÅIK hockey på Prästviken och bakom grundskolan.








Själv spelade jag också A-lagshockey från 13 års ålder. Efter realskolan bar det iväg till Umeå för mig – jag skulle börja på Handelsskolan och jag gick då över till ”Löven” – IFK Umeå i hockey. Lövens tränare Blombacka hade klart för sig att jag var mycket intresserad av hockeyn och prata in mig att åka på en första tränarkurs som hölls i Skellefteå och redan veckan efter denna kurs ringde han upp mig och ville att jag skulle ta hans träning 2 dagar senare och det gick riktigt bra trots att jag var den yngste i laget. På  kursen i Skellefteå hade jag träffat ”Myggkedjan” i Tre Kronor – alltså Karl Sören Hedlund, Acka Andersson och Lill-Garvis Mäte och under sommarsäsongen ledde jag och Karl Sören sommarträningen i Löven. Det gick helt smärtfritt. Nu hade jag som sagt ramlat in även på tränarbanan.

 


Gunsan lärare i

Gafsele skola









Gunsan och jag från Åsele till Umeå till Vilhelmina och Bosön


Gunsan stannade kvar i Åsele och jobbade ett år bl a som lärare som 17-åring i Gafsele byskola mest för att få ihop lite pengar och året därefter kom hon till Umeå och gick på handelsskolan. Vid det laget var vi rätt tighta och träffades hos varann så ofta vi kunde. Under det året gjorde jag lumpen och sedan började jag arbeta på Svenska Handelsbankens låneavdelning på huvudkontoret i Umeå och Gun jobbade på Skandinaviska Banken i Umeå. Under den tiden läste jag också bankkursen över Hermods.







Gun och jag blev tightare och tightare och jag sökte tjänsten som andre man vid Vilhelminas Svenska Handelsbank och fick den och Gun fick en tjänst på lokala skatt i Vilhelmina.

I Vilhelmina flytta jag och Gun ihop för gott, vi förlovade oss, jag gick tillbaka och blev spelande tränare för Åsele och under den perioden gick det fantastiskt bra för oss och bl a blev vi första lag från Lappland som tog sig upp i dåvarande div 1 (samma som allsvenskan idag) efter att slagit både Löven och Teg som var två starka lag.


Vid det laget hade jag börjat tänka på att studera idrott på Bosön utanför Stockholm – och så blev det. Gun och jag hade diskuterat och Gun stod bakom mig, hon skulle stanna hemma i Vilhelmina. Min pappa var ju bankchef i Åsele så det var inte lätt att berätta för honom att jag skulle sluta på banken och i stället börja jobba som gymnastiklärare nånstans. Min pappa sa nästan upp bekantskapen med mig, han kunde inte förstå hur jag bara kunde tänka på att sluta vid banken, min mamma däremot var den löste knuten mellan mig och min pappa och allt blev bra igen. Även om pappa sågs som en barsk person så kunde han ändra sig efter mammas smekande ord om samförstånd. 

Under den här tiden hände det många saker, vi gifte oss, vi fick vår första son Erik – jag flyttade till Bosön för studier. För Guns del så fortsatte hon att jobba med Lokala skatt, hade ju nära till mina och hennes föräldrar, och syskon. Jag var ju inte hemma så ofta eftersom jag tog på mig att vara spelande tränare för IFK Lidingö, förutom skolan så studerade jag dessutom massage privat och hade massor av aktiviteter igång tillsammans med svensk amerikanen Kurt Ekenberger som var i min ålder och som också gick på Bosön. Vi båda fick massor av projekt där vi kunde tjäna lite pengar, vi gjorde jobb åt Philips, Bonnier Video, RF, Armen, Föreningsfilmo AB, Perstorps AB, m fl.

Jag höll rätt täta kontakter med Gunsan och hade mycket go hjälp av min mamma, Guns syster Inga m fl, men visst var det jobbigt att vara ifrån varann så långa tider, men  Gun var stark har alltid varit det och tryck på att jag skulle göra det jag tyckte var intressant.

 






 Bosön




Bosön gav mig massor av viktiga kontakter inom idrottslivet. Jag var den enda som var gift och hade barn som var på den utbildningen, men vid ett tillfälle när jag ringde hem för att höra hur Gun hade det med Erik, så hade Gun det mycket jobbigt, hon var förkyld, Erik var förkyld sov lite och grät. Gun hade tagit med sig jobb så hon satt på kvällarna och gjorde en del jobb, men blev slutkörd. När jag då ringde en fredag morgon var Gun slutkörd och började gråta. Jag sa då att jag kommer att komma hem till morgonen efter och då blev hon gladare. Jag gick ner till rektorn och begärde mig fri från lördags undervisningen, men fick inte detta. Jag sa till rektorn att jag är den enda som är gift och har familj och nu var det kris där hemma och att jag skulle vara tillbaka på måndag morgon, men han vägrade att ge mig ledigt. Då sa jag att jag åker i kväll och är tillbaka på måndag morgon. Han sa att då kommer jag att bli religerad från skolan.

Detta berättade jag för min rumskompis innan jag reste upp till Gunsan i Vilhelmina. När jag kommer tillbaka på måndag morgon till första klasstimmen så är det ingen som svarar på frågor eller frågar nått, dom skolstrejkade för min skull och innan lunchen hade rektorn tagit tillbaka allt och jag kunde fortsätta mina studier och Gun hade blivit starkare och Erik fick bukt på sin förkylning, jag har för mig att min mamma ställde upp och tog hand om Erik vår förstfödde son några dagar så det blev viss hjälp.

Även i denna första idrottsutbildning och klass i Sverige var vi en fantastisk klass som hjälpte varann i ur och skur. Jag får faktiskt fortfarande tårar i ögonen när jag skriver om detta. Vi har fortfarande efter över 50 år en fantastisk sammanhållning, vi har haft många reunionträffar på Bosön och här nere i Skåne-området träffas vi varje år någonstans hos varann.

Efter utbildningen fick jag halvtidsjobb i Vilhelmina som gymnastiklärare vilket var i minsta laget, så jag sökte mig ut i Sverige.




   Tyringe SoSs                                          Kaj Axelsson



Vår supporterklubbs ordförande i ÅIK Kaj Axelsson var elektriker och hade flyttat ner till Tyringe för att jobba som lärare på Jacobsskolan i Hässleholm. Han hade kontakt med Tyringes första målvakt i Hockey Helmer Spenninge, som också var elektriker och dom pratade naturligtvis hockey och efter nån vecka fick jag erbjudande att få heltidstjänst som gymnastiklärare på högstadiet i Tyringe Grundskola och dessutom på den yrkesskola som då fanns i Tyringe och då fick Tyringe Skid & Skridskosällskap sig också en spelande tränare. Jag finns 2020 fortfarande kvar i organisationen på flera stolar.




   Skånes emblem


Jag har under åren också varit nio år som ordförande i Skånes Ishockeyförbund, under samma tid varit ordförande i Region Syd, distrikts- och riksinstruktör i hockeyförbundet, varit runt i världen – brukar säga att jag surfat på vågorna som kommit och gett mig och min familj fantastiska möjligheter, jag var den förste spelande tränaren 1966 som tränade med de 6 bästa sovjetiska lagen, tränade 1967 Tre Kronor på deras sommarläger på Bosön och åkte därefter direkt ner till Tjeckoslovakien och Sparta Prag där jag var en månad och deltog dessutom i deras div 1 tränarkurs. Den gången hade jag min fru Gunsan med mig.

1968 skrev jag och berättade för President Clarence Campbell vad jag varit med om i Sverige, Sovjet och Tjeckoslovakien och frågade om det fanns möjlighet att göra likadant i NHL och att jag betalade min resa själv. På mindre än en vecka har jag ett svar: Du är hjärtligt välkommen till oss, välj ut tre lag och du är med på deras tränings-läger två veckor per lag, men först skall du komma förbi här hos mig på NHL kontoret i Montreal. Det blev Boston Bruins, Detroit Red Wings och Pittsburgh Penguins. Senare var jag också hos Montreal Canadiens och Toronto Maple Leafs m fl platser, jag har föreläst runtom i världen också både om hockey, men också om projekt som vi gjort inom mitt ordinarie arbete som förvaltningschef inom fritidsförvaltningen i Hässleholms kommun som jag skrivit om här på hemsidan.

Kamrer Backman är inte närvarande på bilden. Han var också kommunalråd i Vilhelmina och rätt ofta borta från banken

Jag var ingen slaktare. Jag var däremot duktig på skridskorna, kunde svänga, han som fick både käk- och näsbensskada tappade balansen och åkte in i sargen och de  andra två körde ihop när dom jagade mig! Det är sanningen, men visst blev det fighter ibland och det var jag tränad för också (boxnings träning)

Småskolan i Åsele - jag gick 1an o 2an på höger sida












Småskolan i Åsele

När jag gick i 1an och 2an hade jag Asta Kant som lärare. När det gällde fysisk aktivitet var hon långt före sin tid - det otroliga är att än idag finns det många som inte fattat att fysisk aktivitet i hela skolan är ovärderligt. Om inte annat ser vi att PISA resultaten visar att Sverige ligger långt bak. Tant Asta - som jag kallade henne gjorde alltid så att när vi elever började bli för högljuda av oss eller för trötta fick vi ställa oss upp, jogga på stället, svänga med armarna, röra på kroppen en stund och sedan fick vi sätta oss ner - oj vilken skillnad det blev. Men när timmer lastbilen välte då förflyttades alla till fönstret - det var precis utanför vårt klassrumsfönster. Varje dag var vi mycket aktiva. Sommaren var det fotboll, brännboll och andra lekar, på vintrarna hade vi skidspåren just bakom skolan och isarna frös på redan i september - vår gymnastiksal låg ungefär där dessa foton är tagna från - där grundlades mitt idrotts- och ishockeyintresse.


Mellanstadiet - Högstadiet

  





















 


 


Realskolan

      i Åsele






Realskolan, skoldanser - Gun o jag

I skolan lärde vi oss att bjuda upp till dans. Jag hade några år tidigare lärt mig dans av bl a Margareta Tjärnström som bodde inackorderad hos oss under hennes realskoletid, fick även följa med henne på deras skoldans nån gång. Jag blev alltså tidigt ”utbildad” i den ädla dansen så jag var inte så blyg när jag själv kom till realskolan och tog mina första danssteg med min kärlek Gun Margareta Danielsson från Älgsjö, som var inackorderad hos familjen Åhlins, där fru Ruth Åhlin också varit Guns lärarinna. I den familjen fanns också vår klasskompis Eva ”Jaija” Åhlin senare gift Widgren, sonen Stefan gift med sin Sonja som var ett år äldre än mig och ”Lill” Karin som var flera år yngre än oss och som gifte sig med Roger Adamsson.





              Amalienborg         -             Åsele Folketshus

Ett av mina första riktiga jobb fick jag av ”Oskar förnäm” som chefade på biografen Amalienborg och även nått år senare på Folkets Hus – jag drog biljetter vid ingången till biograflokalen. För att få jobba där skulle man vara minst 15 år. Jag hade faktiskt fejkat min ålder när jag var 14 år med hjälp av mitt medlemskort från Hemvärnets ungdomsgrupp. Man måste ju vara 15 år eftersom det var åldern man måste ha för att kunna se barnförbjudna filmer. Under dom åren såg jag bl a tre filmer en som var nån form av instruktionsfilm för hur man gjorde barn, en annan hur barnet växte i mammans mage och den tredje visade hur det gick till att föda barnet.

                                                   Gun var fantastiskt duktig att dansa och                                                               även alla hennes systrar kom jag också på                                                           rätt snabbt när vi dansade på Trillen                                                                       (sommarens dans-ställe i Åsele) och senare                                                     på Folkets Hus.

                                                   I realskolan måste vi vara hemma kl 22 varje kväll, men eftersom jag slet biljetter fick jag dispens och måste då vara hemma 22.30, det innebar att jag kunde gå ner på dansen i undervåningen och när det kom nån lärare som var ute och kollade oss, fick jag snabbt information om detta och gick då snabbt ner till dansens kök där jag fikade och såg oskyldig ut! Vi var en riktigt tight klass under alla fyraåren. Vi anordnade privata träffar med dans i våra hem eller ex på hemvärnsgården som vi kunde hyra.


Realskolorkestern 

med Tonny Jonsson som or-

kesterledare.

Allan Nilsson, tenorsax,

Eje Johansson, klarinett o

tenorsax, Tonny Jonsson, alt-                                                                                sax, "Charlie" Karl Erik Wiklund,                                                              trumpet, Karl-Gösta Ekeback,                                                                      trummor "Professorn" Sven                                                                                        Olof Danielsson gitar och

Ove Lundgren Piano.






Åsele sjukstuga och BB

Gun, Jag och barnen

























Erik vår förstfödde föddes i Åsele, senare kom Lars och Katarina ut som babysar i Skåne.

Fick stor nytta av att ha sett några av filmerna ett antal år senare när vårt första barn Erik föddes 1960, då var det som att pricka av det jag lärt mig från filmens värld. När det gällde barnafödsel och Eriks födsel så fanns det inte mycket i våra böcker att lära sig och det var inte heller öppet att vara med på detta förrän 1970, men när jag lämnade Gun till BB i Åsele säger den unga barnmorska Anita Boman - Marcusson – men Eje du skall väl stanna och vara med när Gun föder barnet! Sagt och gjort eftersom hon lovat mig att vara med fick jag ringa till min chef Backman på Handelsbanken i Vilhelmina och fråga om jag kunde vara ledig några dagar när jag skulle föda barn. Han sa då: Du Eje om du skall föda barn då skall du inte vara här på jobbet – och så fick jag min ledighet under ett par dar. Det var tur att jag fick dessa dagar eftersom Erik tog god tid på sig att komma ut.

Nu hade jag filmerna jag sett tidigare att falla tillbaka på under födseln. Jag är ju frågvis och nyfiken av mig så jag frågade bland annat hur fungerar lustgasen? Prova och andas in säger barnmorskan och jag snusar lite försiktigt och säger att jag känner inget – då skrattar hon och säger dra in ordentligt tills det klickar till i maskinen. Jag gör naturligtvis det då – Whoooowww det blir dimmigt under nån sekund och jag tar ett steg bakåt mot väggen och hon skrattar gott -  då var den testen gjord. Eftersom Gun fick krystvärkar under 14 timmar fick jag också ge henne en annan  gas som fick henne att koppla av ännu bättre, då blev jag rädd för första gången för jag tyckte att  Guns ögonsnurrade runt??? Men hon sa att det var helt OK och så småningom kommer Erik fram och Gun får honom på bröstet.


Navelsträngen klipptes och efter en stund trycker hon Gun på magen och ut kommer det ytterligare en grej? Barnmorskan torkar av ”grejen” och håller den fram mot mig och säger: Det ser ju riktigt bra ut det här – då blir jag rädd för andra gången och tänker hur faaaan skall barnmorska få tillbaka levern in i Gun igen? När jag säger det skrattar barnmorskan riktigt ordentligt och säger att det är efterbörden. Det hade jag inte sett på filmerna, de klipptes tydligen bort när navelsträngen klipptes. Man kan ju fråga sig – varför fick jag vara med på detta redan 10 år innan det blev lovligt, kan det vara så att barnmorskan som var en klasskamrat till mig under tiden vi gick 4,5,och sexan, skulle ge mig en läxa genom att kolla om jag skulle klara detta. När jag sedan dagen efter skulle besöka Gunsan blev jag stenhårt stoppad av den äldre barnmorskan, hon tyckte att jag skulle vänta en dag till och först när hon fått klart för sig att jag varit med hela tiden när Erik föddes fick jag gå in till Gun och Erik. Man lär så länge man lever har någon vis sagt och det håller jag med på.

De andra barnen är födda i Hässleholm och där kunde jag inte var med alls. När Lars föddes åkte jag på lunginflammation och vatten i lungsäcken och fick då inte komma in alls och när dottern Katarina föddes hade jag två barn att ta hand om hemma.


Vis av Eriks födsel som tog lång tid ringde jag in till BB i Hässleholm och frågade barnmorskan hur det då var med Gunsan kl 23-tiden och hon sa att hon just pratat med Gun och att hon sagt att det känns som tidigare, då lag jag mig och somnade. Några timmar senare ringde en sköterska och sa att hon bara skulle gratulera att det kommit fram en liten flicka - Katarina och att allt var bra. Kommer ihåg att jag sa tack och la på luren för att sen direkt återta den och fråga blev det en flicka??? – men det bara tutade i luren, sen låg jag fram till kl 06.00 och funderade hur jag skulle fråga om jag hört rätt att det blev en flicka. Jag funderade ut en bra fråga så att de inte skulle märka att jag inte fattat situationen. Hörde senare när jag träffade Gun att sköterskan kommit tillbaka och sagt att jag nog inte riktigt förstått vad hon sagt i telefonen. Det blev i alla fall vår flicka Katarina eller sessan (prinsessan) som vi kallade henne.






Här finns jag i 5an eller 6an med Ådell som klasslärare.

Även i den klassen hamande jag i lärarrummet pga att jag hade lätt för att skratta. Nån i klassen gjorde nått och jag skrattade och då vill Ådell veta vem som ställt till. Han frågade mig men jag ville inte säga nått.

Han tog då in mig i lärarrummet, ställde mig mot väggen och krävde att jag skulle berätta.

Jag sa att det inte var jag och han fick luska ut vem det var - då lappade han till mig över kinden - jag duckade och hans fingrar drog hårt som en trumvirvel längs elementkanterna. Det skulle jag inte gjort. Då tog han tag i huvet och sen sopade han till mig igen.  Men det gick jag inte hem och pratade om för pappa - Då hade jag säkert fått ännu mer - så var det DÅ! 


Här sitter jag i egen hög person

Gun

EJE

Vi byggde huset på Hundrametersgatan 2 i Tyringe 1968

När vi flyttade ner till Tyringe bodde vi de första sju åren på Finlandsgatan 6 C (helt ny marklägenhet)

Efter 1967 då alla våra barn kommit fötts bestämde vi oss för att vi skulle bygga vårt första hus och på så sätt betala till oss själva. 

I december 1968 flyttade vi in i vårt nybyggda hus på Hundrametersgatan 2 i Tyringe. Där bor vi fortfarande kvar 2020, även om Gunsan tyvärr fick Alzheimer och numer bor på särskilt boende på avd Daggkåpan på Hemgården - hon bor alltså i Tyringe inte så långt från vårt hus. 

Vi hade god hjälp av bl a Einar Olsson som sågade ner träden där huset skulle stå. Jag brände upp grenar som inte Einar tog med sig. Sven Svensson från Hörja var byggmästaren och bl a jobbade Tyringes hockey back Bengt "Bengan" Sjöholm för honom en del på huset.