UNGDOMSÅREN FRÅN NORRBOTTEN TILL VÄSTERBOTTEN FRÅN NEDERKALIX TILL ÅSELE 1938 TILL 1962

Jag föddes i Nederkalix 1938-09-15. Mitt namn blev Ernst-Ivar Johansson och jag kallas för Eje.

Min mammas namn Frida Gemina (Lindgren) Johansson kom från Sangis och var kallskänka i Kalix. Morfar har jag också träffat när vi under somrar var och hälsade på våra släktingar i Sangis, Nikala, Haparanda o Piteå. Morfar hade en bondgård, där var jag med att slå och räfsa och hässha hö och med häst köra in höet i speciella lador. Lärde mig att i Sangis o Nikkala där "mostrarna" Maja och Nanna  - egentligen mammas mostrar bodde, var det stor vänskap i byn och man hjälpte varann enormt mycket.

En av somrarna när vi var hos morfar gjorde han en räfsa speciellt till mig som jag var mycket mallig att ha, så att jag också kunde hjälpa till. Fick också sitta på hölassen tillsammans med byns och släktingarnas barn.

Sedan mamma Frida gick bort hade jag aldrig varit där uppe på besök, men nån gång på 90-talet flög Gun och jag upp, hyrde bil och hälsade på så många som då levde. Vi hade turen att mammas bröder och systrar där uppe fortfarande levde och två av dem låg på Haparanda lassarett alla blev jätteglada när vi träffade dom. Vi bodde i morfars ombyggda stuga som ena morbrorn reparerat -jättetrevligt. Några av bröderna bodde i Stockholm och Göteborg och en moster var gift i Köpenhamn. Henne och hennes man besökte vi också - kommer ihåg att dom bjöd på en wiskypinne och att dom hade en flaska uppe på en byrå och där stod två snappsglas, så dom tog var sin hut varje morgon.

Min pappas namn Erland Ivar Johansson kom från Piteå jobbade som kamrer på Handelsbanken i Kalix. 

Farmor har jag träffat, hon bodde i en liten våning i centrala Piteå. Farfar var borta när jag växte upp men farmor blev över 90 år och hon visades vara en mycket omtänksam och godhjärtad kvinna.

Jag har fortfarande kvar en skål där de målat området med deras hus och trappan ner till ån där de hade ett lusthus.

Pappa hade en bror som hettet Folke. Hans familj bodde i utkanten av Piteå på Lövholmen mot Munksund. Min pappa var nästan aldrig med mamma och mig till Piteå. På nått sätt gillade han inte sin bror Folkes fru enligt mamma så var hon en "bitch", tydligen fruktansvärt avundsjuk på min mamma och pappa som verkade ha en bättre ekonomi, men mamma höll god ton till henne, när vi var uppe hos mammas släkt åkte vi alltid förbi och hälsade på farmor också och då passade vi också på att träffa Folkes familj. Farfar var nån slags träpatron, dom hade det väldigt gott ställt men om jag förstod rätt gick han i konkurs och dog???

Pappa berättade aldrig nått (jag var kanske inte så intresserad?) men jag har sett att dom hade brädgårdar, travhästar, och möblerna vi ärvt har vi i storarummet de var från början av 1900-talet.  När Gun och jag var uppe på slottet i Stockholm visade det sig att det var liknande möbler nuvarande drottning hade i sitt mottagningsrum, samma guldfärgade som vi nu ärvt. 

Mina föräldrar flyttade med mig till Åsele 1940, där pappa blev bankkamrer "bankjohan" kallad av kompisar.

Hans stora passion var att jobba, fiska och jaga. Förutom själva jobbet hjälpte  han folk med bouppteckning och liknande. Mina föräldrar fick massor av vänner i Åsele så dom flesta i Åsele visste vem bankjohan och Frida var.

Mamma var mycket aktiv i Lottorna och Rödakorset. Under och efter kriget var hon tolk i Åsele som fått ca 600 finnar till kommunen och mamma pratade också finska, vilket alla gjorde som kom från närheten av finska gränsen. Kommer ihåg att det var så spännande att vara bl a i Sangis hos moster (inte långt frånfiska gränsen) och i skogen där dom hade stora betongrör med dörrar i båda ändarna som var nån slags bombskydd. Det berättades massor av storrier från krigsåren. På mammas sida var det en släkting som skötte telefonkopplingarna och där fick jag vara med och plugga in till rätt person, men när det kom en som pratade finska fick min släkting ta över. Jag var också med och badade finnbastu i detta område. Det var en bonde som hade bra ställt som ordnade så att familjerna träffades och bastade och då fick vi små glin också vara med.

Mamma o Pappa hade en liten härlig sommarstuga i Algovik längs Ångermanälven (nära forsen). Den ärvde Gun o jag när mina föräldrar gått bort. Den sålde vi eftersom det var alldeles för långt att ha den när vi flyttat till Tyringe, Skåne. Den skulle ju målas, byta ut bräder mm varje sommar när man kom hem och jag ville att vi i första hand skulle träffa våra släktingar på Guns sida.

Pappa Erlands fritidsintresse var jakt och fiske och eftersom jag var ungdoms hemvärnsjägare och kunde hantera vapen så var jag med honom ut på harjakt ett antal gånger. Det var intressant och jag lärde mig nya saker som hur hunden arbetade för att få fram haren mm. Var också en gång med hans älgjaktgrupp och hade turen att skjuta två älgar med tre skott och dessutom smalfilma när vi åkte ut en tidig morgon i jättefint väder och efteråt när jaktlaget samlats det blev en film med härliga höstfärger.

Förutom idrotten var jag ofta med min pappa och fiskade i Åsele forsarna, lärde mig snabbt att ro i  forsarna runt Åsele, ro och lägga mig i lä bakom forsens stenar som vattnet forsade över där blev det "bakvatten" ström och på så sätt vila om det behövdes. Jag fick också upp en jättestor gammelgädda som vi tog i en ryssja, då nästan lika stor som jag var.

Småskolan i Åsele

När jag gick i 1an och 2an hade jag Asta Kant som lärare. När det gällde fysisk aktivitet var hon långt före sin tid - det otroliga är att än idag finns det många som inte fattat att fysisk aktivitet i hela skolan är ovärderligt. Om inte annat ser vi att PISA resultaten visar att Sverige ligger långt bak. Tant Asta - som jag kallade henne gjorde alltid så att när vi elever började bli för högljuda av oss eller för trötta fick vi ställa oss upp, jogga på stället, svänga med armarna, röra på kroppen en stund och sedan fick vi sätta oss ner - oj vilken skillnad det blev. Men när timmer lastbilen välte då förflyttades alla till fönstret - det var precis utanför vårt klassrumsfönster. Varje dag var vi mycket aktiva. Sommaren var det fotboll, brännboll och andra lekar, på vintrarna hade vi skidspåren just bakom skolan och isarna frös på redan i september - vår gymnastiksal låg ungefär där dessa foton är tagna från - där grundlades mitt idrotts- och ishockeyintresse.

Mellanstadiet - Högstadiet

Realskolan

      i Åsele

Realskolan, skoldanser - Gun o jag

I skolan lärde vi oss att bjuda upp till dans. Jag hade några år tidigare lärt mig dans av bl a Margareta Tjärnström som bodde inackorderad hos oss under hennes realskoletid, fick även följa med henne på deras skoldans nån gång. Jag blev alltså tidigt ”utbildad” i den ädla dansen så jag var inte så blyg när jag själv kom till realskolan och tog mina första danssteg med min kärlek Gun Margareta Danielsson från Älgsjö, som var inackorderad hos familjen Åhlins, där fru Ruth Åhlin också varit Guns lärarinna. I den familjen fanns också vår klasskompis Eva ”Jaija” Åhlin senare gift Widgren, sonen Stefan gift med sin Sonja som var ett år äldre än mig och ”Lill” Karin som var flera år yngre än oss och som gifte sig med Roger Adamsson.

              Amalienborg         -             Åsele Folketshus

Ett av mina första riktiga jobb fick jag av ”Oskar förnäm” som chefade på biografen Amalienborg och även nått år senare på Folkets Hus – jag drog biljetter vid ingången till biograflokalen. För att få jobba där skulle man vara minst 15 år. Jag hade faktiskt fejkat min ålder när jag var 14 år med hjälp av mitt medlemskort från Hemvärnets ungdomsgrupp. Man måste ju vara 15 år eftersom det var åldern man måste ha för att kunna se barnförbjudna filmer. Under dom åren såg jag bl a tre filmer en som var nån form av instruktionsfilm för hur man gjorde barn, en annan hur barnet växte i mammans mage och den tredje visade hur det gick till att föda barnet.

                                                   Gun var fantastiskt duktig att dansa och                                                               även alla hennes systrar kom jag också på                                                           rätt snabbt när vi dansade på Trillen                                                                       (sommarens dans-ställe i Åsele) och senare                                                     på Folkets Hus.

                                                   I realskolan måste vi vara hemma kl 22 varje kväll, men eftersom jag slet biljetter fick jag dispens och måste då vara hemma 22.30, det innebar att jag kunde gå ner på dansen i undervåningen och när det kom nån lärare som var ute och kollade oss, fick jag snabbt information om detta och gick då snabbt ner till dansens kök där jag fikade och såg oskyldig ut! Vi var en riktigt tight klass under alla fyraåren. Vi anordnade privata träffar med dans i våra hem eller ex på hemvärnsgården som vi kunde hyra.

Realskolorkestern 

med Tonny Jonsson som or-

kesterledare.

Allan Nilsson, tenorsax,

Eje Johansson, klarinett o

tenorsax, Tonny Jonsson, alt-                                                                                sax, "Charlie" Karl Erik Wiklund,                                                              trumpet, Karl-Gösta Ekeback,                                                                      trummor "Professorn" Sven                                                                                        Olof Danielsson gitar och

Ove Lundgren Piano.

Åsele sjukstuga och BB

Gun, Jag och barnen

Erik vår förstfödde föddes i Åsele, senare kom Lars och Katarina ut som babysar i Skåne.

Fick stor nytta av att ha sett några av filmerna ett antal år senare när vårt första barn Erik föddes 1960, då var det som att pricka av det jag lärt mig från filmens värld. När det gällde barnafödsel och Eriks födsel så fanns det inte mycket i våra böcker att lära sig och det var inte heller öppet att vara med på detta förrän 1970, men när jag lämnade Gun till BB i Åsele säger den unga barnmorska Anita Boman - Marcusson – men Eje du skall väl stanna och vara med när Gun föder barnet! Sagt och gjort eftersom hon lovat mig att vara med fick jag ringa till min chef Backman på Handelsbanken i Vilhelmina och fråga om jag kunde vara ledig några dagar när jag skulle föda barn. Han sa då: Du Eje om du skall föda barn då skall du inte vara här på jobbet – och så fick jag min ledighet under ett par dar. Det var tur att jag fick dessa dagar eftersom Erik tog god tid på sig att komma ut.

Nu hade jag filmerna jag sett tidigare att falla tillbaka på under födseln. Jag är ju frågvis och nyfiken av mig så jag frågade bland annat hur fungerar lustgasen? Prova och andas in säger barnmorskan och jag snusar lite försiktigt och säger att jag känner inget – då skrattar hon och säger dra in ordentligt tills det klickar till i maskinen. Jag gör naturligtvis det då – Whoooowww det blir dimmigt under nån sekund och jag tar ett steg bakåt mot väggen och hon skrattar gott -  då var den testen gjord. Eftersom Gun fick krystvärkar under 14 timmar fick jag också ge henne en annan  gas som fick henne att koppla av ännu bättre, då blev jag rädd för första gången för jag tyckte att  Guns ögonsnurrade runt??? Men hon sa att det var helt OK och så småningom kommer Erik fram och Gun får honom på bröstet.

Navelsträngen klipptes och efter en stund trycker hon Gun på magen och ut kommer det ytterligare en grej? Barnmorskan torkar av ”grejen” och håller den fram mot mig och säger: Det ser ju riktigt bra ut det här – då blir jag rädd för andra gången och tänker hur faaaan skall barnmorska få tillbaka levern in i Gun igen? När jag säger det skrattar barnmorskan riktigt ordentligt och säger att det är efterbörden. Det hade jag inte sett på filmerna, de klipptes tydligen bort när navelsträngen klipptes. Man kan ju fråga sig – varför fick jag vara med på detta redan 10 år innan det blev lovligt, kan det vara så att barnmorskan som var en klasskamrat till mig under tiden vi gick 4,5,och sexan, skulle ge mig en läxa genom att kolla om jag skulle klara detta. När jag sedan dagen efter skulle besöka Gunsan blev jag stenhårt stoppad av den äldre barnmorskan, hon tyckte att jag skulle vänta en dag till och först när hon fått klart för sig att jag varit med hela tiden när Erik föddes fick jag gå in till Gun och Erik. Man lär så länge man lever har någon vis sagt och det håller jag med på.

De andra barnen är födda i Hässleholm och där kunde jag inte var med alls. När Lars föddes åkte jag på lunginflammation och vatten i lungsäcken och fick då inte komma in alls och när dottern Katarina föddes hade jag två barn att ta hand om hemma.

Vis av Eriks födsel som tog lång tid ringde jag in till BB i Hässleholm och frågade barnmorskan hur det då var med Gunsan kl 23-tiden och hon sa att hon just pratat med Gun och att hon sagt att det känns som tidigare, då lag jag mig och somnade. Några timmar senare ringde en sköterska och sa att hon bara skulle gratulera att det kommit fram en liten flicka - Katarina och att allt var bra. Kommer ihåg att jag sa tack och la på luren för att sen direkt återta den och fråga blev det en flicka??? – men det bara tutade i luren, sen låg jag fram till kl 06.00 och funderade hur jag skulle fråga om jag hört rätt att det blev en flicka. Jag funderade ut en bra fråga så att de inte skulle märka att jag inte fattat situationen. Hörde senare när jag träffade Gun att sköterskan kommit tillbaka och sagt att jag nog inte riktigt förstått vad hon sagt i telefonen. Det blev i alla fall vår flicka Katarina eller sessan (prinsessan) som vi kallade henne.

Vi byggde huset på Hundrametersgatan 2 i Tyringe 1968

När vi flyttade ner till Tyringe bodde vi de första sju åren på Finlandsgatan 6 C (helt ny marklägenhet)

Efter 1967 då alla våra barn kommit till världen bestämde vi oss för att vi skulle bygga vårt första hus och på så sätt betala till oss själva. 

I december 1968 flyttade vi in i vårt nybyggda hus på Hundrametersgatan 2 i Tyringe. Där bor vi fortfarande kvar 2020, även om Gunsan tyvärr fick Alzheimer och numer bor på särskilt boende på avd Daggkåpan på Hemgården - hon bor alltså i Tyringe inte så långt från vårt hus så jag kan lätt besöka henne varje dag och gör det två gånger på er dag, jag vill ju att vi skall kunna fortsätta och leva så mycket som möjligt med varann. 

Vi hade god hjälp av bl a Einar Olsson som sågade ner träden där huset skulle stå. Jag brände upp grenar som inte Einar tog med sig. Sven Svensson från Hörja var byggmästaren och bl a jobbade Tyringes hockey back Bengt "Bengan" Sjöholm för honom en del på huset.