Internet kamera hos Gunsan på Hemgården avd Daggköpan i Tyringe.

Internet kamera  i vår lägenhet på Hemgården, avd Daggkåpan i Tyringe.

Historia - VARFÖR INTERNET KAMERA?

Vi har i många många år haft larm kopplat till larmcentral och bevakningsgrupp i vårt hus.

Efter ett inbrott i vår bostad långt innan Guns Alzheimer hade flaggats upp utökade vi våra larm i huset och skaffade även kameror både inne och ute.


När Guns alzheimer flaggades upp och efter att jag och vår dotter deltagit i minnesenhetens informationsserie på 10 omgångar beslutade vi att även sätta en kamera i vårt sovrum. Anledningen till detta var att jag själv alltid sitter nere i Gillestugan i källarplanet och arbeta vid datorn, vi har vår stor TV där nere också så  det skulle då underlätta möjligheten av vara där nere när Gun lagt sig för kvällen.

När jag jobbar vid datorn använder jag två dataskärmar och det innebar att den ena speglade upp Gun i sovrummet, så att jag skulle hinna upp om hon började försöka ta sig upp ur sängen (fall risk). Utan kamera där var jag tvungen att vid oro springa upp. Med oro i kroppen innebar det att jag for upp och ner som en jojo.

I andra sammanhang hade jag gjort detta, det blev överstressande, oron för Gun ökade enormt, men med kameran kunde jag koppla av vilket är mycket viktigt för mig som  anhörig som själv tar hand om min fru. Jag kunde också ställa in larm på olika sätt och kunde då bl a säkerställa att inte Gun tog sig upp och kanske sen ev ramlade.

När hon vid luncherna och på övrig tid var nere i gillestugan kunde jag följa henne där och i båda fallen dels över extraskärmen vid datorn eller över min Iphone. När något av de inställda larmen löses ut tar jag upp min Iphone och ser i realtid (direkt vad som händer). Ljudet är så bra att man kan höra Gun andas när hon ligger och sover. Även om det är nedsläkt i sovrummet ser man tydligt i svart/vit video vad som försigår.


Kamerorna larmar, man ser allt i realtid, man hör allt, man behöver inte gå upp och tända för att se. Det innebär också att jag inte behövde springa upp och ner som en jojo längre. Det innebär nu också att när nu Gunsan är på Daggkåpan så skulle inte personalen behöva tända för att kolla, det får naturligtvis ske när det gäller blöjbyte eller vändning. Alltså mindre störande för den boende! Allt här hemma kändes säkert och bra först och främst för Gun och naturligtvis också för mig, med andra ord en tung börda föll bort från mitt bröst.

HEMMA BILDER INRAMAT

BILD FRÅN DAGGKÅPAN & VÅR LÄGENHET

NU ÄR DEN SÅ HÄR STOR

DE FICK TILL-STÅND ATT HA DENNA SKÄRM

GUNSAN I SÄNGEN I HEMMET

Nu vill jag kunna följa Gun, arbetet runt henne mornar och kvällar och nätter.

Jag vill gå in när jag själv har tiden o möjligheten, vill också kunna gå in enligt larm loggarna.


Som test erbjöd jag omsorgens chefer på Hemgården att eftersom dom också hade Iphones så kunde de sätta in appen Eagle Eyes som är gratis, de kunde få mina ID så att dom själv skulle kunna gå in och testa, prova för att förstå vilka möjligheter det finns för personalen att kunna se logg / larm i videobild i realtid - DIREKT PÅ SEKUNDEN och då på plats kunna ta ev beslut vad som skall ske.


Det larm som dom har inom förvaltningen, är rörelselarm som bara ger ett ljud från vilket rum larmet gått, då måste man ju dit direkt. Med kameran ser man vad som försigår i rummet - ett mycket bättre larm med andra ord. Det innebär för personalen minskning av en massa spring och bättre beslutsmöjlighet.

Eftersom jag har mycket stor erfarenhet av kamera och kamerans möjligheter, så sa jag att jag kunde vara behjälplig vid ev. diskussioner inom förvaltningen. Men det blev inget av detta. Integriteten är endast mot Gun - personalen eller förvaltningen kan inte ta några motbeslut i efterhand.


Ett antal månader innan Gun skulle in på särskilt boende var jag i kontakt om ansvarig på Hemgården och berättade att jag kommer att sätta in en internetkamera i vår lägenhet. Fick då inte något negativt mot detta mitt beslut.

Nu blev det så att Gun fick lunginflamation och kom in på lassarettet, efter den behandlingstiden kunde inte Gun gå, prata eller äta själv. Då fanns det inget särskilt boende på Hemgården och under någon tid blev det i stället Ekegården i Hässleholm. Där satte jag in internetkameran - jag meddelade detta till ansvarig person. Den kameran var då inte fastsatt, utan stod i fönstret. det kom frågan om dom kunde täcka för kameran då dom bytte på Gun. Jag meddelade att jag under ca två år skött den detaljen hemma själv så gentemot Gun gjorde det inte något, Jag var ibland också medhjälplig under tiden hemma när vi fick omsorgens hemhjälp, de som jobbade hemma då var medveten om att vi hade kameror som aldrig täcktes.


En bra lång tid efter att Gun kommit in på Daggkåpan så började det pratas och ledningen föreslog att jag skulle ta bort kameran eller att de skulle kunna ställa nått för kameran. men det sa jag nej till.

De hade då redan satt upp en skylt på utsidan av vår dörr in till lägenheten och eftersom jag vägrade att ta bort kameran, och inte heller vill ha nått som skymde kameran, så tyckte jag det var OK att skylta upp att vi hade en internet övervaknings-kamera i lägenheten.

Jag tyckte redan då att det var snudd på MOBBING med återkommande försök att försämra mina möjligheter att följa Gunsan och hennes vård som också är min som direkt anhörig och som skött henne själv under lång tid.


Ett antal veckor senare blir det ny träff, då vill dom veta om de som går (personalen) utanför i korridoren blir ljudmässigt inspelade. Där sa jag att dom kunde arrangera så att några stod och pratade så gör vi en koll. Naturligtvis gick det inte att höra något.


Efter ytterligare ett antal veckor kom ledningen på Hemgården tillbaka och ville ha ett nytt möte.

Nu hade de diskuterats med FACKET, Internet ansvarig och "framtids-"verksamheten inom omsorgen, visade upp en handling där de önskade att jag tog bort kameran avhänsyn till personalen??? Som önskemål fanns även att jag skulle skriva  på en handling om detta. Det vägrade jag att göra och sa att nu får det vara slut på denna mobbing. Till den handling jag fick läsa fanns det inte med någon info var jag ev skulle vända mig för att överklaga!


De skyllde på att det var svårt  att få personal att jobba med Gun, de sa också att det hade personer med skyddad identitet/ integritet. Jag menade att då kan de ändra placering så att den eller de personerna inte jobbade runt Gun. Men allt jag föreslog i olika lägen var alldeles försvårt för förvaltningen???


Vad har skett och som inte var avtalat:

1. Skylten har förstorats enormt - se bild ca 8-10 ggr större.

2. Den skulle dras för när de bytte på Gun - den dras in innan de ens vet om de behöver byta på henne - det innebär en ökad surfkostnad för mig eftersom jag förutsätter att de ganska snabbt kan dra bort skylten och sitter då och väntar.

3. De har ibland inte dragit bort den helt från bild - vilket innebär att IR står och hoppar mellan normalljus och IR inte bra för kameran.

4. De har styrt in skylten mycket nära kameran vilket de inte heller fick göra. Jag ställde TV- en bit ut som måttstock, den har flyttats in av nån i personalen.

5. Det är ganska högt ljud (väcker Gun i onödan) när de rullar in skylten i lägenheten - det kan inte vara allt för  bra för Gun.

6. Jag träffar alltid dagpersonalen även om de måste sköta omvårdnad dock inte nattpersonalen, men har varit i kontakt vid två tillfällen - då det behövts för Guns del.


På dörren till lägenheten satte de redan från början upp en skylt om att i lägenheten övervakas med video och ljud. Då menade jag att det skulle räcka med detta.

Allt har ALLTSÅ börjat kännas som en typ av mobbning - inte heller bra - DET BLIR STRESSANDE för mig som anhörig.


När det flaggades upp att Gun hade alzheimer och vi pratat om framtiden satte vi (barnen och jag) upp en målsättning att Gun skall få vara nära hemmet i  Tyringe, alltså när oss och hennes kompisar, Gunsan skulle bara ha det som bäst. Tack vare kameran och mina två dagliga besök kan jag intyga att hon och hennes kompisar verkligen har det bra där på Daggkåpan. Fantastisk personal är det där - det kramas och gosas och servas dag och natt fast jag kan se att de är underbemannad i flera sammanhang. Som jag skrev är jag där varje dag fm och em och när Gun har varit sjuk har det blivit även tidig morgon eller sena kvällar. 

Jag kan också se att det behövs mer personal framför allt när det gick magsjuka. förkylningar o liknande. Det lånades personal (löpare) när det gick. Eftersom många är i behov av matningshjälp är det en jäktig tid för personalen i samband med andra sysslor som personalen är ålagda att sköta, som de då INTE kan klara av, som att komma ut på promenad. När jag är där och hjälper min Gunsan underlättar det naturligtvis, men tyvärr är det många anhöriga som inte kan vara de sina behjälpliga av många olika skäl.


Så här ser kameran jag använder mig av idag. Den är uppsatt på väggen och mot Guns säng.

Hon befinner sig dagtid oftast i stora matsalen på Daggkåpan. där har jag inte rätt att sätta upp nån kamera. Jag kan alltså se Gun på morgonen, kväll/natt och dagtid när hon ligger o vilar eller är sjuk.







Insändare ang övervakningskamera hemma och hos min fru som jag besvarade i Norra Skåne läggs in här.


MAKARNA EJE OCH GUN JOHANSSON SEDDA FRÅN KAMERAN.FOTO: PRIVAT
Eje Johansson, Guns make













Du som döljer ditt namn med ”Undrande”, du verkar så rädd att du inte ens kan skriva ditt rätta namn – varför då?

Tror du inte att du kan stå för dina synpunkter, är du rädd för att du skall bli påhoppad precis som du gör med mig.


Det kan jag nu förstå. Det du har skrivit i din insändare är lögner. Du har inte ens kollat upp hur verkligheten är varken inom Daggkåpan eller kamerornas möjligheter att hjälpa personalen. Hade du kollat upp, hade du också kunnat skriva vad som skulle vara dåligt, omöjligt eller liknande med kamerornas hjälp.


Min fru har nu varit sjuk i 14 år. Vi kom överens om att hon skulle få bo kvar hemma i huset så länge som hon, jag och senare även hjälpverksamhetens personal kunde hjälpa henne ner i TV-rummet (toaletten) och upp i sovrummet igen.

I TV-rummet har vi befunnit oss varje dag, där nere är också toaletten större och lättare att jobba i.

Det har fungerat fram tills för ett tag sedan och nu finns hon på Hemgården.

Jag blir uppriktigt sagt riktigt ledsen och förbannad när jag läser vad du skrivit.

Jag kan konstatera att du inte gjort en enda koll på dina påståenden och det är bara att beklaga.

Du är tydligen en person som inte ser möjligheterna, som inte försöker leta efter positiva saker för såväl den demente, den anhörige eller personalen som jobbar med dementa.

Dom som jobbar med ex. de dementa har ju ett jättestort ansvar på sina axlar och behöver all hjälp de kan få, både av sina politiker, oss anhöriga och även den digitala sidan.


Jag vill här och nu säga att jag är oerhört positiv till all den personal som hjälpt oss och Guns kompisar både på Ekebården och numer på Daggkåpan. Dom är guld värda!

Jag är hos min fru 2 ggr/dag - Jag har gjort det nu snart i 2 år. Vi är i år på det 59 året tillsammans som gifta och vi kan faktiskt lägga till ytterligare 8 år - vi träffades när Gun var 13 och jag var 14 år då vi började i realskolan.

Jag säger också att när jag har kollat in kameran och sett hur personalen jobbar med i detta fall min fru, så både ser och hör man ett kärleksfullt omhändertagande under hela dygnen och det gör att jag som anhörig också känner att vi hållit vad vi lovade henne - att se till att hon skall ha det så bra det bara är möjligt även om hon glömmer bort vem jag och våra barn och barnbarn är.

När jag kommer till henne frågar jag inte om hon känner igen mig.

Varför skall jag ställa en sån felaktig fråga: Hon är ju redan dement och då vill jag inte spä på den formen av tankeverksamhet - Jag säger direkt – Hej Gunsan - nu är jag här -  Eje Gubben din – och oftast kommer det ett leende som är där så länge jag är där. Skulle inte hennes glädje lysa upp - då informerar jag också om när vi gifte oss, barn och barnbarn, realskolan som vi gick tillsammans i. Ja faktiskt varje gång kommer glädjen i ansiktet och hon försöker prata, smeka med sin hand eller tumme och ibland lutar hon sin kind mot mig. Jag kan  garantera dig att när vi hamnat i denna situation så gör man allt för att kunna se något av glädje, DET ALLRA MINSTA ÄR GULD VÄRT!


Åter en osanning – du påstår att min fru inte haft en chans att själv tycka till om sättet att använda kamerorna. När det flaggades upp om hennes Alzheimer, så var det faktiskt hon som tog upp samtalen om hur framtiden skulle bli och då var hon fullt medveten om dessa möjligheter och överenskommelser och kunde tycka till.
Vi resonerade både hit och dit. Vi hade då redan kameror i huset och utanför så kamerorna var inget nytt för henne.
Frågan var hur länge skulle hon kunna vara hemma och vad som skulle ske sedan och hennes stora fråga var vad innebär detta för våra barn och barnbarn.

Återigen kära du kontrollera – hade du kommit till mig eller vår dotter så hade vi gett dig svaren. (Våra pojkar finns båda med sina familjer i USA)


Åter en lögn – och eller en okunskap. Du skrev att vi hade satt in kameror i hemmet och kunde då lämna hemmet en stund. Det stämmer inte. Alla som känner till personer med demensproblem vet att detta inte är möjligt.
Vi hade kameror bland annat i sovrummet och i TV-rummet och där hade jag också mitt arbetsrum, där befann vi oss dagligen. När frugan vilade eller sov kunde jag jobba och ändå ha god översyn över henne, så att hon inte klev upp ur sängen, för att senare direkt ramla och det menar jag inte skall få hända. Samma var det när jag gjorde fika eller mat i köket då kunde jag hålla samma koll när hon var i TV-rummet. Det går inte att lämna en Alzheimerpatient en minut utan att ha säkrat upp.


Jag tar upp en punkt till – du skriver att – täta besök är bättre än vaktande webbkamera. Om detta hade varit en realistisk verklighet – då hade det varit en helt annan sak, men så är definitivt inte fallet. Jag har under denna tid fått en erfarenhet även på denpunkten. 

Kvälls- och nattid finns inga besökare där och skall väl inte finnas där heller. Då skall dom kunna sova lugnt, säkert och tryggt. Då kan kamerorna i stället vara till personalens hjälp på många sätt eftersom kamerorna registrerar och larmar när något händer och man kan se allt i realtid och det spelas in som videosnuttar.

Idag finns det rörelselarm – där hör man, det kommer larm, men personalen måste dit och kolla vad som hänt. I dagens läge tror jag att det bara är i vårt rum det finns en kamera, därför har jag sagt att de med en app gärna får nyttja vår kamera. Går det larm på några ställen samtidigt så hade personalen snabbt kunnat ta upp sin Iphone och se vad som skett eller sker och på så sätt snabbt kunnat prioritera insatserna. Med befintlig kamera är det också möjlighet att prata med berörd person (den demente) genom personalens Iphone och genom kameran och då eventuellt kunna lugna personen.


Ytterligare ett konstigt inlägg. Varför har Eje Johansson satt in kameran direkt vid inflyttningen, då har ju ingen vanvård skett, men däremot kunde du förstått detta om det flaggades upp för vanvård vid senare tillfälle!?

Jag säger varför vänta på att nått skall hända? Hur lång tid tror du det tar innan någon har modet att ta upp frågan om vanvård som kan drabba en arbetskompis?

Hur många tror du då kommer att känna sig drabbade av misstänksamhet bland de inblandade och då menar jag personer inom berörd avdelning. Det ger också väldigt dålig intryck både för avdelningen, för hela vårdhuset, ändå upp till Omsorgs-förvaltningen och kommunen - dålig reklam helt enkelt eftersom det drabbar den demente och det drabbar OCKSÅ STORA DELAR AV PERSONALEN.

Har man kamera kan man se och höra direkt. Om den demente har ex blåmärken på armarna kan det faktiskt vara så att det kommer när den demente blivit arg och slagit mot personalen - vilket inte är helt ovanligt. Det kan då bevisas på nolltid, liksom om det är EN personal som tappar fattningen och varit något för hårdhänt så kan detta också bevisas lika snabbt.

Personalen är inte mer än människor dom också.

Med kamerans hjälp är det snabbare och lättare att ta bort den personen och ta tag i problemet, kanske med undervisning, träning så kan den personen vara kvar i sitt arbete (ev då i en annan avdelning) och ingen behöver känna sig anklagad i övrigt på avdelningen.


Alla som vårdar en Alzheimer sjuk person känner till (vi fick den informationen vid de 10 informations kvällar jag och vår dotter var på minnesenhetens träffar på Hässleholms sjukhus) att den demenssjuke pga ändringar i hjärnan kan bli mycket arg, och börja slåss, sparkas, klösas mm och det sägs då att det kommer från hjärnans förändringar. Det var en synpunkt jag mentalt köpte och kunde förstå.

Men som tränare /ledare inom idrotten och som fd gymnastiklärare frågade jag mig ändå VAD ÄR DET SOM TRIGGAR IGÅNG ETT SÅDANT BETEENDE? Jag gjorde en egen "forskning" skrev ner vad som skedde under en period och kom fram till att när min fru blev förbannad och arg var när hon behövde gå på toaletten eller att det var för sent. Så när jag såg förändringen i ansiktet på henne så frågade jag henne direkt - Gun, ska vi gå på toaletten? -  då kom det ett direkt svar med glädje i ansiktet - JA, DET GÖR VI och under promenaden till toaletten, när jag håller i hennes händer säger jag, - va skönt det skall bli att få tvätta sig och få ny trosa, så kom svaret återigen med glädje i ansiktet, - jaa, det blir bra. Sen den dagen har hon aldrig blivit förbannad vare sig på mig eller nån i personalen i alla fall.


När jag säger att det är inte realistiskt att tro att det skall bli tätare besök, så tror jag att alla som jobbar där dag och natt kan vidimera att jag har rätt – jag är där 2 gånger/dag alltså i blande cirka 4- 5 timmar. Skulle jag ha fel så hoppas jag att personalen informerar mig om detta.


Du skriver att verksamhetschef Maria Elfblad menar ”att den frågan med kameror inte är alldeles enkel” sen skriver du att i dina ögon är den enkel. Vad har du för belägg och kunskap för att påstå detta.


Jag säger så här – att kameror kommer att komma både mera och flera och det är säkert bara en tidsfråga för personalen har precis som anhöriga ett mycket stort ansvar för den demenssjukes trygghet, där min fru har varit ex :hemma då vi hade hjälp av hjälpverksamhetens personal, på Ekegården avdelning 3 i Hässleholm och nu sedan en tid på Hemgårdens avdelning Daggkåpan har jag som sagt både sett stor kärlek, omtanke och omvårdnad och då har vi nått fram till vad vi en gång kom överens om med min fru.


Träff med den manliga chefen på Hemgården, en IT strateg från Omsorgen samt en person från omsorgsverksamheten på Kasern Johnsson ang. övervakningskameran i vår lägenhet där min fru Gun Johansson ligger.


Undertecknad informerade Hemgårdens ansvarige långt innan Gun Skulle flytta in att jag kommer att sätta upp en kamera i vår lägenhet (Guns rum) – inga synpunkter.

Jag erbjöd Hemgårdens ledning att de kunde få och utnyttja kamerans ID och själva testa och se vad som kunde vara bra eller mindre bra med kameran – jag informerade om positiva möjligheter med kameran:

- det kunde ge personalen som framför allt jobbade natt en positiv förbättring när larmet gick och de kunde se personen i det larmade rummet i realtid, höra, och direkt avgöra om de måste vidta åtgärd omgående eller om de kunde fortsätta och klara av det de gjorde och sedan åtgärda larmet. Idag finns ju rörelselarm och då måste de ju gå dit omgående och rörelselarmet går in bara om de rör sig inom visst område i rummet, det behövs inte när man kan se och höra vad som föregår i lägenheten mm - det innebar sparad tid som kunde användas för personalens andra och viktiga göromål.

- Jag visade att det kunde vara ett bevismaterial om den anställde anmäldes pga ex patienten hade fått blåmärken och att anhöriga trodde att personalen åsamkat detta, (det kan likaväl vara patienten som slog på personalens armar) och även det motsatta att personalen gjort något som de inte får göra.

- Stölder har bevisligen förekommit och där kan kameran bli ett bevis så att inte alla i personalen anklagas mm.


Det var en intervju i tidningen NSK därefter kom Cheferna och menade att det blivit ett arbetsmiljöproblem pga kameran. De ville att jag skulle ta bort den – jag nekade till detta – men gav tillstånd att de fick sätta upp en skylt för kameran, när de bytte på Gun – den fick inte vara så nära kameran och inte heller tatsha kamera- och internet-sladdarna. Ångrar att jag tillät detta eftersom de inte hållit det vi kom överens om!

Gav också tillstånd att sätta upp en informationsskylt på dörren till lägenheten – att lägenheten var kamera och ljudövervakad.

Senare har jag föreslagit att de byter ut personal som inte vill jobba i vår lägenmhet pga kamerans övervakning och i stället sätter in någon som tycker att det är OK. Det skulle de inte klara menade ledningen – det höll jag inte med.


Hur gör de med de kameror de nu har ute i bygden förresten????????????? Informationen jag fått av ledningen är att de gör överenskommelse med den anhörige när de får gå in och titta - det bevisar bara att de INTE HAR EN ANING OM HUR LARMEN FUNGERAR. De går tydligen in vid vissa klockslag - ännu


Jag nämnde att jag kunde höra vad som sades i alla fall.

Då kom dom tillbaka efter några veckor och ville att jag skulle göra en ljudtest så att det som sades utanför dörren inte gick att höra i kameran. Testen gjordes och ingenting kunde höras i kamerainspelning, trots att personalen pratade högre än normalt, därefter ville de komplettera dörrinformationen med att det var både kamera och ljudövervakning i rummet och det tyckte jag också var OK.


Ansåg nu själv att det började verka ännu mer som mobbing av allt.


Cheferna på Hemgården informerade om ett avtal som tagits där jag inte skulle få ha kameran och hänvisade till Kameraövervakningslagen 2013:460 privatundantaget § 5 kameraövervakningslagen, om Gun inte godkänt, samtyckt till.

OBS! Jag meddelade att Gun, jag och vår dotter godkände detta redan när vi satte in kameran i hemmet - på den tid när hon själv var medveten om vad det innebar mm.


Senare konfronterades jag med Hemgårdens Chefer igen som menade att de ville kunna styra kamera och inspelning genom att på utsidan av lägenhetsdörren få tillstånd av mig att sätta upp en fjärrströmbrytare, där de skulle kunna slå av och på kameran. Det sa jag nej till. Jag meddelade att det godkände jag inte.  Då tog de tillbaka handlingen för att gå igenom en extra gång med IT-strategen och en ur omsorgsverksamheten.

De begärde åter en ny träff 2018-06-05 tisdag begärde de ett sammanträde igen med mig och då var förutom Hemgårdens manliga chef även en verksamhets ansvarig och IT-strategen från omsorgsverksamheten på kasern Johnsson närvarande.


De begärde åter samma sak ang. uppsättning av fjärrströmbrytare,

De nämnde att de hade personal med skyddad identitet. Då föreslog jag att den eller de personerna borde placeras i annan avdelningsgrupp, vilket inte borde vara helt omöjligt inom omsorgen i Tyringe med så många avdelningar mm.

Jag hade tidigare föreslagit att de kunde placera in en person som inte tyckte att kameran gjorde något, men det gick inte pga av svårigheter att rekrytera personal som dom hade??? Jag informerade om att vi alla finns både kamera och inköpsövervakad redan idag.

Jag kan mycket väl tänka mig att någon eller några ser detta som ett arbetsmiljö-problem och då finns det många sådan inom vårdyrkena redan idag. Facket har också nämnts ett antal gånger i detta ärende, men ingen på omsorgsverksamheten eller facket har tagit fram vad som kan vara positivt  eller negativt i detta fall. Själv har jag en bra erfarenhet just runt detta och även föreslagit att jag kan delta och informera om det ordnas någon träff runt dessa frågor. 


De meddelade också att det nu kunde bli andra som skulle vilja sätta in kamera – jag hävdade att de visst kunde använda det besluts förslaget med undantag av min kamera eftersom det beslutet inte fanns när vi hyrde lägenheten. De kunde inte gå mig till mötes på något sätt och då menade jag att vi kunde avbryta mötet för nu fick det vara nog med oförskämdheter.

När de lämnade ledningsgruppens förslag till hyresavtal, lämnade de ingen fullföljds-hänvisning när de presenterade handlingen för mig om Hanteringen av både bild- och ljudupptagning som bedrivs av brukare/anhörig som hade antagits i ledningsgrupp, 2018-03-01 - framtagen av arbetsgrupp beträffa kameraövervakning.

Bifogar handlingen som jag fick överlämnad till mig.


När jag läser detta i tidningen Norra Skåne blir jag ännu säkrare på att kameror kommer att behövas - och det väldigt snabbt av flera anledningar - Personal missade funktionshindrad​!


Inför framtiden vet man redan att demenssjukdommar kommer att öka kraftigt!

Det kommer då också att bli problem med besökande anhöriga - förmodligen kommer de att sprida ut de dementa mer än vad som görs idag. 

Politiskt kommer det ganska säkert att fortsättas med underbudgetgering vilket påverkar anställningar mm.

Facket borde få upp frågor kring detta på bordet innan det ärför sent!


Personal missade funktionshindrad​!

En funktionshindrad man drabbades  av förstoppning och ramlade dessutom ur sin stol, utan att kunna larma, efter flera misstag från personalens sida. Nu har en lex Sarah-rapport upprättats .​

 

Det kan också vara stölder i ett särskilt boende

 

Den demente kan ha massor med blåmärken ex på sina armar och eller benen – kan det bli nån anmälan på det?

 

Kristina Höjendal​ NSK

HÄSSLEHOLM - Detta sker 2019 - personalbrist har det varit tidigare år också - dålig information måste ju innebära att den som är ansvarig inte skött detta - kan det då räcka som förklaring - någon / några har inte gjort sitt jobb - vad har man gjort åt detta????​ Hur lång tid har detta pågott???

Hur mycket av detta ingår i en underbudgetering. Jag menar att här är det flera parter som har ett mycket stort människo ansvar, då kan det inte räcka att ansvarig chef hållit samtal med berörda och arbetat fram tydligare rutiner! ? Var fanns ex. dom rutinerna tidigare? Vad sägs om underbudgeteringen?


Personalbrist och dålig information anges som orsak!??​

Kvällspatrullen glömde först att ge mannen hans medicin. ​

Nästa dag glömde annan personal bort både duschning och toalettbesök.​

Mannen hade dessutom placerats i en felaktig stol, vilket ledde till att han ramlade ur. ​

Larma kunde han inte eftersom personalen inte satt på honom hans larmklocka.


(Han uppmärksammas av någon)​


Istället lyckades han trycka på dörröppnaren och påkallade därmed grannarnas uppmärksamhet. ​

Grannarna larmade hemtjänsten, som kom och hjälpte mannen upp i rullstolen igen.​

Liknande händelser ska enligt lex Sarah-rapporten ha inträffat tidigare – och kan komma att ske igen.  (hur lång tid har då den demente drabbats av detta?)​

För att minska risken har dock ansvarig chef hållit samtal med berörda och arbetat fram tydligare rutiner! ? OBS! Detta har redan skett tidigare också?


Vilka blir drabbade på denna avdelning:​


I folkets mun blir hela avdelningen misstänkt. ​


Inom gruppen är det ganska normalt att man misstänker varann.​


Dessutom ska detta ha inträffat tidigare och kanske igen.​


Dålig renomé för avdelningen, för typ Hemgården, för omsorgsverksamheten, och kommunen​.


Kameran visar upp en videosnutt, ljud information (även från toaletten), ett exakt klockslag, går att prata genom iphonen över kameran och ex lugna personen.​

 

Behovet stort ex nattpersonal är en per avdelning – kan kalla på hjälp från annan avdelning. Men då finns det ingen alls på den avdelningen. Jag har skrivit i insändaren att det fanns 2 personer, vilket var fel.​


Om den demente får liggsår, kan det bero på att den demente inte får förändrad liggställning – det kan ses over kameran den som inte skött jobbet få chansen att bevisa eller åka dit, ingen annan behöver bli inblandad.​


Lex-sarah anmälan förlänger också misstänksamheten mot personalen, avdelningen, vårdhemmet, omsorgen och kommunen också i allmänhetens tankar.​


Det är ett arbetsmiljöproblem i högsta grad. Den som skött sig SKALL ALDRIG DRABBAS av misstänksamhet.​


Spekuleras i: Vilket vårdhem, avdelning, personal​

Hur länge har detta skett tidigare, hur lång tid TAR DET INNAN NÅGON VÅGAR ANMÄLA SINA KOMPISAR?

HUR LÅNG TID TARA DET INNAN NÅGOT SKER RUNT ANMÄLAN.

Om tidningarna missar beslutet vad kan det innebära – misstanken är oerhört svår att få bort.​ DET BLIR MED ANDRA ORD ETT JÄTTESTORT ARBETSMILJÖ PROBLEM 

 

Lex-sahra  anmälan

Hur lång tid tar det innan nån tar upp eller vågar ta upp det – missförhållandet?

Vem drabbas . . . 

 

Hur lång tid tar det innan beslut kommer att det skall Lex-sara anmälas?

Vilka drabbas under  den tiden. . . .

 

Hur lång tid tar det totalt innan allt är utrett och hur behandlas den demente och ärendet?


Hur ligger det till med underbudgetering kontra statliga bidrag mm?

Förutsättning för god och meningsfull demensvård är kunskaper om sjukdomen, bemötande och att förstå närmiljöns betydelse för den sjuke.


Hässleholms kommun borde vara de som först skulle få det hyfsat, när det gjorts uttalande som - att när du är som svagast – då skall samhällets stöd vara som starkast.


Då MÅSTE man som politiker och ansvariga tjänstemän också lysssna på de som har utbildning inom demensområdet.


På den dagverksamhet som fanns i Hässleholm fanns också alla erforderliga kunskaper bl a genom silviasystrar som är specialutbildade för vård av demenssjuka.


Dagverksamheten låg centralt och var tillgänglig för alla.


Omsorgens ansvariga politiker måste tänka efter och sätta sig in i de sjukas och anhörigas situation före besluten om att rycka upp de sjuka ur deras invanda miljö! Och samtidigt öka kostnader som drabbar de anhöriga.


Återigen - när du är som svagast – då skall samhällets stöd vara som starkast.